Ja så känns det nuförtiden.. Vart har jag tagit vägen och vem har kidnappat mej?? Eller är det så att jag försvann för ett tag sen och kommer aldrig igen????? Och inte vet jag varför jag inte orkar göra saker, varför jag inte längre har den energi och fantasi jag en gång besatt i olika former. Allt är liksom bara borta... gone.. hasta la vista baby..
MEn varför??????????????????? Det bara känns som att överallt omkring mej fixas det och donas och skojas och stojjas och ja.. Allt som jag en gång tyckte jag hann med.. Om andra människor jobbar och hinner med allt varför kan då inte jag lyckas med det konststycket???
Jag vill ju bara göra såå mycket.. Jag vill fixa hemma, laga mat, vara med mina barn, jobba och vårda min kärlek till min man. Det känns som at jag kom till en återvändsgränd och där belv jag fast,, kan inte gå frammåt och inte kan jag gå tillbaka och hitta igen mej... Ska det vara så här?????? NÄ det hoppas jag verkligen inte men likt förbannat så sitter jag kvar i samma skit och mitt dåliga samvete byggs på om och om och om igen.. NÄr ska det ta slut?????
Och som om inte det var nog så åker jag på magsjuka när jag som minst anar det och har varken tid eller lust för den delen, Jag har ju fått börja jobba heltid och med ett jobb jag verkligen trivs med. och så åker jag på denna skit och sätter mina kollegor i skiten för att jag uteblir från jobbet just denna hektiskta vecka. Men vet du vad.. Jag är ändå på nåt sätt stolt över mej själv mitt i allt mörker... Jag har lyckats få in en fot på ett jobb igen, jag har tak över huvudet och jag har två små underbara tjejer som jag älskar över allt annat och som jag faktiskt tar hand om på det bästa sätt jag kan!!! Jag har en obegripligt underbar man som älskar mig och som jag älskar såå ofantligt mycket själv.. Så om jag bara skulle kunna hitta mej själv igen så ......